Tittar dom eller glor dom?

Jag tar gärna med mig Felix på aktiviteter, beror förstås lite på vad det är man ska göra och hur mycket man orkar själv. Små turer som till affären, hämta och lämna grejer, hälsa på kompisar ett snabbt ärende på stan fungerar utmärkt. Gå till frisören, titta på idrott, storhandling och homepartyn fungerar mindre bra, självklart inte så konstigt eftersom de senast nämnde aktiviteterna inte är så roliga varken för honom eller andra mindre barn.

Ofta när man är ute med Felix så tittar folk ganska mycket, är jag på ett sämre humör så glor dom, fast ibland glor dom även fast jag är på ett bra humör. Ibland blir jag irriterad eftersom man tolkar blickarna på fel sätt väldigt ofta. Många är nyfikna, kanske har någon själv i sin omgivning med Downs syndrom och tittar lite extra. Jag tittar oxå på andra barn och vuxna med samma diagnos men jag försöker att göra det på ett bättre sätt än många andra, jag tror ni vet ungefär hur jag menar?

I lördags var vi på Jespers fotbollsmatch. Felix fick följa med. Han sprang högst upp på läktaren där det var som en gång, fram och tillbaka, fram och tillbaka. Ett par kompisar från dagis och lite andra syskon var oxå med. Det stod en man i ena kanten som liksom tittade lite extra men han sa inget. Många andra hade ett otroligt engagemang när Felix kom för nära trapporna, när han försökte rymma ut genom någon dörr var någon direkt där för att stoppa honom. Givetvis hade jag stenkoll själv men jag vet ju precis när jag måste ta honom och jag vet att han klarar trappor. Nästan alla andra människor tror inte att Felix kan gå i trappor, han har kunnat det i över ett år utan problem.

Efter matchen fick Felix springa ut på planen en liten stund, jätteroligt förstås! Lyckan varade dock bara i ett par minuter innan vi var tvugna att gå ut. Det blev lite kö i dörren och vi fick vänta någon minut. Felix slänger sig runt benen på en man som står där innan jag hinner stoppa honom.

-Oj, säger jag, jag hann inte med!
-Nej men det gör inget, inget fara.
-Men Felix vad gör du? Han flinar så klart!
-Är han....? Har han.....? Har han Downs syndrom?
-Ja, det har han.
-Jaha.

Pinsam tystnad (jag hade inget mer att säga egentligen och väntade ut honom ifall han hade mer funderingar).

-Min frus syster har oxå Downs syndrom.
-Jaha, där ser man.
-Hur gammal är han?
-3 år.
-Jaha.

Sen var vi ute. Felix sprang lite före och det kom en tjej och sa åt mig att han hade sprungit ut. Måste säga att alla människor hade en otrolig koll på Felix, vad han gjorde, var han var och vem är var. Kul att han engagerar! :)