Vi var ju på Parken Zoo i söndags. De två små somnade efter en hektisk timme på tivolit. Jesper ville gärna gå en tipspromenad men det hade inte passat så länge brorsorna var vakna. När de till slut somnade gick vi rundan med Jesper. Frågorna var lätta så det var inget problem. Det sista man skulle göra var att motivera varför man skulle vinna en vit tiger. Jag bad Jesper att få lappen så jag kunde skriva en motivering, jag lovade honom att han skulle vinna :)
När vi idag tittade på Parken Zoo:s hemsida så hade Jesper mycket riktigt vunnit tävlingen!
Motiveringen löd:
Om jag vann en vit tiger skulle jag ge den till min bror Felix som har Downs syndrom. Många andra tycker att Felix är konstig men han är världens bästa lillebror!
I våras vann jag en annan tävling som Mix Megapol hade och var även nära att få åka med Gry till Kanarieöarna, anledning till att jag vann och var nära att vinna var att jag nämnt vår situation med Felix och vad det innebär osv. Eftersom vi får kämpa för en del saker måste vi ju oxå få utnyttja situationen lite eller hur? :)
Tänk vilken resurs storebror är i framtiden.
SvaraRaderaoj..nu får ni väll ansöka om mer staket..till den vita tigern eller ska han få bo i källaren..? :)
SvaraRaderaJag kanske kan ta anställning hos er som tiger skötare :)
Grattis Jesper!
Ha en bra dag!
Kram
Klart ni ska "utnyttja" det, fast jag ser det nog mer som att uppmärksamma andra människor om barn med DS! Alltför många lever i sina små bubblor.....
SvaraRaderaKram
Tack snälla allihopa!
SvaraRaderaJa jenny, du får gärna ta hand om tigern :)
Ja Linda, alldeles riktigt, glad att jag själv kom ur bubblan :)
Ses... IMORGON!! Kan inte fatta hur fort tiden har gått! Kör lugnt, kram!
SvaraRaderaJa herre gud, som vi väntat!
SvaraRaderaSes! Kram
Självklart blir det bra att ses imorgon vid den tiden, jag vet inte riktigt vad var plan är men hemma är vi så ring eller messa en stund innan bara så ses vi! Välkomna!
SvaraRaderaMen vad gulligt:)Jag håller med i att människor i många fall bara lever i sin egen lilla värld, och aldrig riktigt ser vad livet är egentligen. Stor kram Lena
SvaraRadera