Antibiotikabehandling

Direkt innanför dörrarna på öronkliniken blev Felix ledsen, inte så att han grät men underläppen åkte ut och han vände sig om tittade på mig med stora ledsna ögon. Han kände igen miljön och fick väl bad feelings.... Väl inne hos doktorn fick jag berätta läget om febern och operationen. Den kvinnliga doktern berättade "det där vanliga", som vi hört nu 15 ggr, att det inte är så konstigt om han är svullen i halsen, ledsen, lite feber, inte äter osv för han har ju faktiskt opererats! Jo tack, jag vet. Hon tittade iaf honom i halsen för att ta ett halsprov. Hur tror ni det känns att någon gröpar runt i halsen med en bomulstopps i en sårig hals? Stackars Felix. I alla fall så sa hon: Oj, ja det ser väldigt infekterat ut, det där måste behandlas!

Gick därifrån mot apoteket med ett recept i handen. Jag vet inte hur jag tänkte när jag inte tittade på receptet förrens jag kom till apoteket: Kåvepenin 5 ml x 3. Suck! Det går inte att få i honom så mycket och dessutom 3 ggr om dagen! Konsulterade killen på apoteket om att få en starkare sort men han kunde inte byta så klart. Gick tillbaka till öron, jag skulle ändå gå tillbaka för att få provsvaret på halsodlingen, som för övrigt inte visade något. Fick tag i läkaren och förklarde läget: Det räcker med övergreppet med att ge honom suppar i rumpan var 6:e timme + supp Ipren vid behov. Att dessutom tvinga i honom 5 ml tre gånger om dagen när det finns en variant där det räcker med att han får 1 ml x 3! Jag fick iaf den sorten men hon såg inte så glad ut, men hon var mest irriterad över att inte apoteket kunde ändra det när jag ändå var där! Klart inte apoteket har den rätten, men det hade ju varit smidigt....!

Felix och jag pratade hela vägen hem om att vi skulle äta bullar och dricka saft! Han var så glad och tecknade bulle och saft! Väl hemma fick han medicin och sen hjälpte ingen bulle i hela världen. Han kämpade mot att kräkas i 15 minuter, sen somnade han på soffan. Va elak man känner sig....