Det bästa man kan göra är ju att faktiskt berätta hur det är....

Idag hamnade jag brevid två unga sjuksköterskor vid lunchen. Jag fotade maten vi fick (se nedan) och de undrade så klart varför. Jag berättade att jag hade en blogg och varför, nämde Felix och hans diagnos och alla tips och trix man får landet runt via andra bloggar och att min blogg oxå många gånger handlar om mat och träning och därav fotograferingen av maten...

Sen, som vanligt, blev det samtal om Felix, vad han kan och inte kan, vilket dagis, teckenspråk, syskon, fostervattensprov och 100 andra grejer! Det är ju just det här jag gillar, när folk vågar fråga!! Det är ju då jag har chans att radera ut fördomar, berätta hur det faktiskt är! Jag var helt torr i halsen efter lunchen, jag hade pratat i ett och det kändes så jävla bra. Gud vilka härliga syrror, varför är inte fler i världen som dom? Som vågar fråga och sen lyssna på svaret och försöka förstå. Förhoppningsvis är den yngre generationen mer positiv till mångfald, jag vet inte... Vad tror du?