Har haft strul med publiceringa av text, ursäkta om ni blev oroliga!! :)
Det gick utmärkt att lämna Felix ensam på trummorna, han var lite mer koncentrerad. Irene och jag slängde ett par snabba ord och jag hörde att Felix sprang iväg. Vi pratade inte länge men tillräckligt länge för att Felix skulle hinna iväg en bit. Jag sprang efter den vägen vi brukar gå men Felix var helt borta. Jag frågade lite folk om de sett honom men inte.... Sprang tillbaka till Irene och hjälpte mig att leta.
PANIK!
Ni som varit i Växhuset i Västerås vet att det finns ungefär 500 gömställen och det ligger dessutom mitt i city... Hur som helst så fanns han inte någonstans och ingen hade sett honom. Jag sprang till och med ut till bilen för att se om han hade gått ut och tillbaka till bilen men det hade han inte.
Många tankar hinner snurra i huvdet, var är han, var ringer jag, vart ska jag leta, har någon tagit honom?? Ja ni fattar.... Vi letade i 10 min, korridor för korridor, källaren och entrévåning.
Till slut var det en yngre kille som ropade på mig: Hon har hittat honom! De är där inne (och pekade på rummet där han nyss spelat trummor)!
Slet upp dörren och där var han, Irene stod med mobilen och försökte förbrillt att ringa mig. Hon blev mer rädd än jag tror jag. Det var likadant när Felix satt i halsen för några år sedan, jag var coollugn. Vet inte varför jag reagerar så men jag vet oxå att min reaktion kan komma långt senare. Ibland tar det lång tid innan poletten trillar ner....
Ja och var hade hon hittat honom då? I hissen förstås! :)
UNGE! SLUTA SKRÄMMAS!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Men tillbaka igen hoppas jag!
SvaraRaderaVad menar du????
SvaraRaderaKram!!
Skitunge! Men bra att det gick lämna han själv med tanten:)
SvaraRaderaHann bli nervös!
SvaraRadera