Nej tack!

Hej Tisdag!

Det har blivit viktigt för Felix att komma först, tyvärr till hans förtret så gör han ju sällan det. Lillebror springer förbi i full fart och Felix blir arg och ledsen. Ibland går det att få Jack att ta Felix hand och springa tillsammans men det fungerar ju inte alltid och det är nästan hela tiden Jack och andra som får anpassa sig efter Felix. Det gör alldeles för ont i hjärtat på mig och se honom förlora gång på gång och då blir det ofta så, man gör allt för Felix.

Imorse sprang Felix mot Jacks avdelning för att komma först, Jack smet förbi i slutet av korridoren och "vann", idag kunde Felix dock ta en förlust. Han gillar att följa med in på Jacks dagis och leka en stund och det brukar vara svårt att få honom därifrån. Det brukar gå och säga: Kom får du åka på min rygg! Han köper den lösningen nästan jämt. Idag blev svaret dock: Nej tack! Man kan ju inte annat att småle när man har ett barn med en språkstörning som kommer med nya ord, även om det i detta fall inte gynnade mig att komma i tid till jobbet.... Nej har sagt i 3 år men det var ju TACK som var så kul. Det går framåt men sagta!

Orkade inte bråka med honom utan lämnade honom där och gick tillbaka till hans avdelning och bad Malin gå och hämta honom. Känns bättre att göra så än att bli osams på morgonen.

Nu in i grottan på lite jobb! Hoppas ni alla får en fin tisdag!

- Posted using BlogPress from my iPhone