Möte med förskola och skola.
Det är det som tagit en del av min energi de senaste dagarna, tankarna far runt i huvudet. Jag vill ha Felix ett extra år på förskolan, jag vill att han följer sin årgång, jag vill att Malin följer honom upp till skolan, jag vill att han ska få prova att gå den vanliga skolan när vi bor som vi gör, jag vill att han ska få den bästa hjälpen han kan få, jag vill att han ska vara omtyckt, jag vill att han ska lära sig prata, jag vill att ska få leka, jag vill, jag vill, jag vill!!!! Å ekvationen går inte ihop!
Jag vill ligga hemma och äta choklad!
Äh... mötet gick bra. Rektorn var med och lyssnade. Han trodde att det skulle gå att ordna bra i förskoleklassen, fritidsverksamheten är ju mer flytande vilket innebär mer ett problem. Ev kunde man ha något färre barn i den förskoleklassen som Felix går i. Eftermiddagarna såg mer kluriga ut.
Vi pratade om ett extra år på förskolan vilket egentligen är min önskan men det känns just nu inte som det bästa eller jag vet inte..... Vissa dagar är jättebra, andra mer svävande känns det som. Jag vet att personalen gör sitt bästa, det är inte det som är problemet. Felix resurs som han har haft sedan starten är bara där vissa dagar, de andra dagarna tar annan personal över. Alla personal tränar med Felix men det blir inte den där kontinuiteten som skulle kunnat varit om hans Malin hade varit där varje dag vilket förmodligen också hade bidragit till mer kontinuitet i språkträningen (Malin är lätt överlägsen med tecknandet och har en förmåga att fånga Felix som inte många har). Vi slarvarar alla med tecknanden mer eller mindre oxå. Felix har inte den lusten heller just nu att träna på ljud, bygga meningar utan vill helst blåsa bubblor (vilket oxå är bra) men han kanske skulle ha det om situationen var annorlunda?
Jag oerhört rädd att stöta mig med förskolan.... Jag gillar dom ju!
4 kommentarer:
Våndor, våndor! Rapporterar från vårt möte med skola, förskola o specialpedagogiska i nästa vecka!
Bra, då ska jag hålla koll!
Ja fy vad jobbigt det är med skoltänk,man vill ju bara deras bästa..
I brist på kristallkulor måste vi förlita oss på magkänsla... lyssna på din magkänsla!
Skicka en kommentar