torsdag 23 april 2009

Sundsvall - here we come

Jag håller på att packa min lilla väska. Imorgon ska jag och Felix ut på äventyr! Först kommer min kära vän Jessica från Hjo med sin Ebba (Felix blivande flickvän....). Vi packar in oss i Volvon och beger oss norröver. Vi ska hälsa på en gemensam vän och hennes familj, ska bli så himla mysigt! Sist vi sågs var för nästan två år sedan om jag inte minns fel, kan det verkligen stämma?? Vi ska dricka vin, prata långt in på natten, fika på stan, shoppa och slappa. Vädret ska ju bli kanon! Micke är hemma med Jesper och Jack. Vi kommer hem på söndag. Har jag tur träffar jag Kjell Lönnå när vi ändå är i hans hemstad :)

Just vänner är något som Felix ankomst i vår familj verkligen bidragit med, om jag tänker efter så har jag fått ca 20 nya kontakter runt om i landet, minst. En del pratar man mer med och andra mindre, men man vet att dom finns där! Andra familjer som har barn som inte riktigt följer mallen (om man säger så) har ju lättare att relatera till känslor och upplevelser vi går igenom än andra som har normalstörda barn. Hur gärna andra än vill förstå vissa saker och verkligen anstränger sig för att förstå så besitter de inte den erfarenhet som vi har. Liksom jag inte har kunskap om sånt som jag inte kan så mycket om. Det är ju ganska självklart och inget konstigt med det!

Nu ska jag packa vidare så jag kommer i säng någon gång! God natt!

2 kommentarer:

Marika sa...

Trevlig resa!
Kan du gå på stan med Felix? William bara springer och vägrar att sitta i vagn!

Suzy71 sa...

Ha en fantastisk resa och passa verkligen på att njuta av mat, dryck och samtal inpå småtimmarna! Ja, nya kontakter, med liknande erfarenheter är jättevärdefulla, om man bara får välja dem själv. Jag kan ibland tycka att det är jobbigt att helt plötsligt nästan bli intvingad till att ingå i ett sammanhang som jag inte själv har valt. T ex badet på fredagar är jag jätteglad att vi går på och alla de fantastiska människor vi träffar där. Men att jag förväntas, av både anhöriga, vänner och främmande, trivas med vem som helst som är i samma situation som jag kan jag både bli ledsen och irriterad på. Det är lite som det där du säger. Andra vill väl men de har svårt att förstå verkligen vad jag känner. Jag är fortfarande jag och jag vill känna att personkemin kommer i första hand inte "handikappet". Är superglad över att ha träffat dig och hoppas verkligen på att knyta fler nya kontakter, bara jag själv får välja vilka!
Stor kram. Hälsa Felix!
Sussie