Jack 1 år

I skrivandes stund var Jack 2,5 timme gammal och vi satt i förlossningsrummet och väntade på att få komma till vårt rum på BB-avdelningen. Herre jösses va tiden går, snart dax att börja jobba igen (april). Idag blir det kalas med hela tjocka släkten + några andra. Jag håller på att fixa i köket nu, vaknade tyvärr med huvudvärk så det går lite segt. Här kommer några bilder från Jacks första år.

Semester- och shoppinglängtan

Ikväll vet jag inte vad jag ska skriva om riktigt, eller jag har massor med idéer egentligen men jag har ingen energi, ingen lust, ingen ork, vi får se vart detta inlägg slutar!

Jag vill ha semester, så mycket vet jag. Jag vill åka bort och ligga och slöa, läsa, bada, äta, sova, dricka vin, prata med vuxna människor. Slippa torka skit, städa, laga mat, tvätta, städa, plocka, klä på, klä av, betala räkningar, mata och allt annat som har vardagen till. Jag är ju föräldraledig å det är skönt men det innebär ju mycket jobb oxå. Jag vill inte på något vis beklaga mig över att jag har barn men just nu är min ork slut...

Imorgon fyller iaf Jack 1 år så jag och Jesper har bakat en Norrlandskaka, resten har jag köpt. Jag brukar alltid göra tårtorna själv men i år orkade jag inte och tiden fanns inte heller, tråkigt, jag tycker sånt är kul!

Ska bli skönt när den vanliga vardagen är tillbaka, även om det har varit skönt att vi alla har varit hemma tillsammans (även om Micke har jobbat mycket henma). Återvända i vanliga matvanor så man kommer i byxorna igen, bli lite piggare men ny kost, mycket motion så dås- och såsigheten försvinner. Nu är jag i djupt inne i sockergrottan och långt nere på botten av fetträsket, så långt ner och vägen upp känns asbrant! Usch! Rätt fett är ju bra, men kanske inte i kombination med socker....

Jag längtar till den 21 februari för då ska jag förhoppningsvis kunna ha mina byxor som jag hade innan jag blev gravid med Jack! Om inte så lovar jag att lägga ut en nakenbild här, ha ha, det trodde ni va? Iaf så ska jag och Sofia gå på stan då, herre gud, när gick man på stan senast i flera timmar? Vi ska shoppa massor och då ska sockersug, julfläsk och gravidsnusk vara borta! ;o) Micke och Tony ska ha barnen och sen på em ska dom se på fotboll och då tar vi barnen. Sen slutar kvällen i en enorm taco-orgie! Jag längtar dit!

Myskväll med Linnéa

Ikväll ska Linnéa sova över hos oss och vi ska ha myskväll. Linnéa är min systers mans dotter och hon är 13 år. Vi ska äta godis och spela Buzz, först ska vi bara lägga de två små.


Vi har varit på kalas hos Oliwer, Linnéas lillebror som fyllde 5, tyvärr fastnade han inte på bild. Här är det Jack och Lowa som myser.

Felix är lycklig eftersom han har fått en glass. Felix betyder förresten lycklig och är ett perfekt namn på en perfekt buskorv!

*Älskar*

Till sist vill jag länka till min vän Jessica i Hjo:s blogg där hon visar sitt hus som är helfräsigt!

http://skolgatan6.blogspot.com/2009/01/vrat-hus.html

Att få ett syskon med downs syndrom

När Felix föddes tänkte jag mycket på framtiden. Min man tänkte mest på Jesper. Hur skulle hans liv bli med en brorsa med ds? Än så länge har ingenting speciellt hänt för Jespers del, ingen har sagt något dumt till honom ang Felix osv, men man får kanske vara beredd på att det kanske kommer, tyvärr. Jesper älskar iaf sina brorsor mycket även fast dom förstör hans byggen dagligen!



Härligt med sommarbilder så här mitt i vintern!


Här kommer ett citat från en kille som är just storebror åt ett syskon med ds. Jag har fått hans tillåtelse att använda en del av hans skolarbete här. Mycket läsvärt och hans ord känns i hjärtat. Han verkar vara en toppenbrorsa!

"Idag tänker jag inte speciellt mycket på att min lillasyster har Downs syndrom. Hon är bara min lillasyster inget annat. Visst jag har fått tänka väldigt mycket och lagt om mitt liv lite, nu är där ju en mindre som jag ska ta hand om.

Jag har fått lära mig teckenspråk som stöd för talande, vilket jag bara ser som ett stort plus. Så jag känner inget psykiskt eller fysiskt besvär med att ha en familjemedlem med Downs syndrom. Det är vardag för mig nu. Visst ibland tänker man på framtiden men vad kan jag göra åt den nu? Det som kommer hända kommer att hända jag kan inte ändra på något nu, det enda jag kan är att se till är så att L är redo för den.

Det som stör mig mest är att folk ska tycka synd om mig och min familj för att vi fick ett barn med Downs syndrom, dom verkar tro att det är en enda stor plåga att dras med henne. Men jag kan säga med så många skratt som denna lilla unge har gett oss är det bara svårt att inte älska henne. För mig är hon som vilken annan familjemedlem som helst."


Ha en bra dag och ta hand om er! Tack till Rikard för att jag fick låna en del av ditt arbete.

Kram till alla som vill ha!

15 minus och sol

Idag har vi varit i gropen och åkt pulka. På sommaren kan man bada där, vi bor ca 300 meter därifrån. Den sista biten av åkningen på filmen är alltså is. Det var kallt men skönt att vara ute en stund allihopa.

Vi skulle se på film...

men eftersom instruktionsboken till nya tv:n var borta och det börjades skrikas könsord så la jag ner det och satt mig här istället! Det var någon text som inte gick att få bort på rutan som ställde till det hela.

Ska kika lite på min egen lilla tv i sovrummet nu istället.


Min gobit! (ser ni bilden?, jag gör det då inte...)

Alltid är det något!

Vi har haft problem med internet men nu fungerar det äntligen! Vi har bytt internetleverantör eller nått men nu ska det vara ok! Skönt, man blir så van med datorn!

Idag har vi varit till barnens farmor och fikat. Hon bor i en liten två inne i stan, inte det bästa stället att komma till med tre barn men det går. Vi brukar annars träffa henne här men nu ville hon ha Mickes hjälp med en sak så vi åkte in. Ungarna hann nästan riva lägenheten innan vi kom ut därifrån!

Tv:n har kommit upp i TV-rummet i källaren men givetvis var det nått fel på den så den måste vi byta. Micke hade även fått med fel kabel plus att kontakten bakom var för tjock jämfört med väggfästet så Micke var tvungen att bygga på en skiva innan det gick att hänga upp TV:n.

Sen har det strulat med vår ytterdörr som inte gick att stänga, kanske var det bara kylan som ställde till det, för det fungerar nu igen, tack och lov!

De två små jökarna här hemma förstör för Jesper och han blir arg och skriker, de skrattar och kryper omkring och viftar med händerna i Jespers konstverk, ni kanske förstår att han blir arg!

Det tar en stund att få iordning detta efter att småbrorsorna har förstört!

Men vi är iaf friska nu och har mat för dagen och ett hus att bo i så man ska nog inte klaga så mycket! KRAM