söndag 4 januari 2009

Att få ett syskon med downs syndrom

När Felix föddes tänkte jag mycket på framtiden. Min man tänkte mest på Jesper. Hur skulle hans liv bli med en brorsa med ds? Än så länge har ingenting speciellt hänt för Jespers del, ingen har sagt något dumt till honom ang Felix osv, men man får kanske vara beredd på att det kanske kommer, tyvärr. Jesper älskar iaf sina brorsor mycket även fast dom förstör hans byggen dagligen!



Härligt med sommarbilder så här mitt i vintern!


Här kommer ett citat från en kille som är just storebror åt ett syskon med ds. Jag har fått hans tillåtelse att använda en del av hans skolarbete här. Mycket läsvärt och hans ord känns i hjärtat. Han verkar vara en toppenbrorsa!

"Idag tänker jag inte speciellt mycket på att min lillasyster har Downs syndrom. Hon är bara min lillasyster inget annat. Visst jag har fått tänka väldigt mycket och lagt om mitt liv lite, nu är där ju en mindre som jag ska ta hand om.

Jag har fått lära mig teckenspråk som stöd för talande, vilket jag bara ser som ett stort plus. Så jag känner inget psykiskt eller fysiskt besvär med att ha en familjemedlem med Downs syndrom. Det är vardag för mig nu. Visst ibland tänker man på framtiden men vad kan jag göra åt den nu? Det som kommer hända kommer att hända jag kan inte ändra på något nu, det enda jag kan är att se till är så att L är redo för den.

Det som stör mig mest är att folk ska tycka synd om mig och min familj för att vi fick ett barn med Downs syndrom, dom verkar tro att det är en enda stor plåga att dras med henne. Men jag kan säga med så många skratt som denna lilla unge har gett oss är det bara svårt att inte älska henne. För mig är hon som vilken annan familjemedlem som helst."


Ha en bra dag och ta hand om er! Tack till Rikard för att jag fick låna en del av ditt arbete.

Kram till alla som vill ha!

6 kommentarer:

Marika sa...

Jag oroar mig också för att det ska bli jobbigt för dom äldre killarna att ha ett syskon med ds, Rasmus som är 11 år tycker inte att det är några problem, ännu! Det är värre för Robin som är 15 år, det är en jobbig ålder som man inte vill vara annorlunda när man är i!

ylvisen sa...

Nä det kan jag förstå, han har väl nog med att bara vara 15!

kram

Skolgatan sa...

Jag har provat den gratängen och det är en av mina favoriter,så god!
Men Martin är inte så mycket för broccoli och sånt så då får man ju ändå fixa nått annat,kräsen karl!

Fint du skriver!

KRAM

Marica sa...

Superfina kort!!!
Va fint skrivet det var i grabbens arbete! Det verka vara en väldigt klok storebror!
Ha en bra kväll,, Kram!

Linns mamma sa...

Han är en väldigt bra storebror kan jag säga som inte drar sig för att ta hem massor med kompisar och tala om för dem också att livet går inte under bara för man får en medlem med DS. Han gör inte så stor grej av DS och kompisarna (killar och tjejer i 18-årsåldern) verkar inte vara obekväma i situationen att träffa L.
Rikard hälsar till dig Ylva
Kramar och god fortsättning

ylvisen sa...

Va roligt, tack så mycket!

Kram ylva