Redo inför morgondagen

I slutet av februari 2006 gick jag på föräldraledighet med Felix. Jobbade sen mellan september och december 2007 och fick Jack i januari 2008. Jag har alltså varit föräldraledig i ca 3 år och en månad, med undantag för de fyra månader jag jobbade under 2007. Tanken har slagit mig att min föräldraledighet nu är slut...

Hur som helst så är cykeln är hemma igen, fixad och klar! Vantarna och kläderna är genomkollade och ligger i korgarna. Jesper har berättat för pappa hur han vill ha gympapåsen packad. Min "jobbarväska" är klar, matlåda fixad. Idag-boken ligger redo med bilder och text.

Jag tvivlar inte en sekund på att Micke inte ska klara av att vara pappaledig, snarare tvärt om, han gör det nog minst lika bra som jag, säkert bättre! Men det är ju inte helt enkelt heller att bara "ta över", vi har ju våra rutiner på morgonen, vet vart sakerna brukar ligga om dom inte ligger där som bör. Ska bli rätt skönt att cykla till jobbet imorgon, slippa lämna på förskola och skola, packa väskor, fixa Idag-boken, göra matsäck till Jesper, fösa ungar mot dörren för att sen forsla dom mot bilen, bråka med Felix om vart han ska sitta. In på förskolan och hem igen. Ta hand om hemmet, handla, plocka, tvätta, ja ni vet säkert!

Imorgon ska jag kissa i fred, äta i lugn och ro, dricka kaffe utan att bli avbruten av ett barn, prata med vuxna människor. Förhoppningsvis blir jag en bättre mamma när jag väl är hemma för visst kommer man sakna barnen...

Tack snälla pappa - igen!

Imorgon är det ju dax för mig att börja jobba igen. Har länge tänk att kolla om cykeln är ok men det har inte blivit av. I lördags kväll cyklade jag hem till Sofia, märkte då att det gick himla trögt. Bakbromsen låg på hela tiden, kände som om det var uppförsbacke hela vägen.... Min snälla pappa kom idag ut för att se om det gick att ordna men eftersom bakhjulet var skevt så gick det inte. Snälla pappan åker då hem till sig igen (9 km) för att hämta ett cykelställ och sedan tillbaka för att hämta cykeln och sen in till stan för att lämna in det på verkstad. Förra veckan hade syrran punktering på bilen, morfar fixar. När jag slarvar bort nycklarna, kommer morfar med extranyckeln. När jag behöver barnvakt under Felix bad, ställer morfar upp. När jag behöver skjuts, kommer morfar med den ambasadblåa SAAB:en. När det nya päronträdet ska klippas i tid, då kommer morfar med sekatören. Så vad säger man? TACK!!

Jack hjälper morfar med att sprida ut verktygen....

Dom tycker ju så mycket om musik....

Besök på Humlan

Hemma igen efter en lyckad utflykt till Örebro. Hittade en fel saker på lager157. Trevligt på Humlan och roligt att träffa alla andra familjer! Tack för idag!

Idag lördag - Örebro

Attans va snö det har kommit! Typiskt när man ska ut och åka bil. Jag är inte rädd att köra i sånt här väder men det är ju lite onödigt med en massa snö nu när våren verkligen var på ingång!

Jag och mamma J från Köping med minsta dotter A, mamma M och sonen H ska göra en utflykt till Örebro. Först ska vi in på Lager157 och shoppa, hoppas fynda en hög med coola tröjor till barnen. Har jag tur kanske jag oxå får något! Sen ska vi åka till Humlan som är en mötesplats för familjer med barn med funktionshinder. De träffas en gång i månaden och idag blir det alltså finfin besök från Västerås :o). Av vad jag har förstått så är det mest familjer som har barn med Downs syndrom.

www.humlann.se
www.lager157.com

Trevlig helg!

Tack snälla pappa!

Idag har jag och Felix varit och badat som vanligt på habiliteringen. Idag var det fem barn med Downs syndrom + ett syskon. Eftersom Jack hade feber igår igen var min pappa snäll och kom ut hit för att ta hand om honom. I vanliga fall brukar Jack vara hos honom. Jack har ätit den nya penicillinkuren i fyra dagar och fick igår återigen feber, är inte det konstigt? På BVC igår tyckte A att han hade tunnat ur lite (hade gått ner 0,2 sedan förra vägningen och vägde nu bara 9,1 kg) men att magen ändå var stor och spänd. Hon började fundera kring glutenallergi men trodde snarare att det berodde på antibiotika och att han varit sjuk till och från i flera månader. Vi skulle avvakta och se.

Felix i habiliteringens nya flytvästar. Tyvärr så sjunk han som en sten när man släpte honom men med armringar gick det bra, fast dom ville han inte ha förstås... Väl hemma gick morfar och jag lös på en fläskpannkaka a la LCHF. Felix skulle äta lite yoghurt men valde att istället kladda den på tröjan!

Har Felix armar växt?

Var till BVC igår med Felix på någon typ av 3-årskontroll. Han vägde 13.5 kg och var 86 cm lång. Han har inte växt just någonting på länge men ändå är det precis som om han blivit längre? Jag förstår inte riktigt hur det går till. Helt plötsligt når han upp till dörrhandtagen i hela huset. Tidigare nådde han bara upp till ytterdörrens handtag, vilket har lett till att vår ytterdörr alltid måste vara låst. Innerdörrarnas handtag sitter högre, varför gör dom det egentligen? Hur som helst så upptäckte vi att källardörren stod öppen och han och Jack stod där och tittade. Felix var överlycklig och Jack lika så. Blev lite rädd eftersom Felix har en tendens att putta Jack när han tycker att han ska gå någonstans eller bara för att jävlas. Jättekul när lillebror ligger på golvet och skriker för då kommer ju någon vuxen....

Det är en jättesvår avvägning det där, Felix puttar Jack för att få uppmärksamhet, ska man då gå dit och ta upp Jack och trösta honom? Felix står där och tittar och önskar att det var han som fått kramen. Ibland försöker jag att nonchalera mycket av det som händer, eller ligga steget före innan det händer och avstyra det (vilket så klart är det bästa) för att han inte ska få uppmärksamhet för dumheter. Ibland vill man ju ändå tala om för Felix att det han gör är fel. För det är ju så att det man uppmärksammar får man mer av. Knuffar Felix Jack i golvet så kommer ju jag eller Micke... Nyss åkte Jack i golvet, Felix stod och tittade om jag skulle komma men jag gjorde inte det. Jack, den stackarna, reser sig upp samtidigt som han gråter. Felix går emot honom och stryker honom på kinden och säger "snäll" på sitt sätt, så där som vi gör när han får säga förlåt till Jack eller någon annan. Jack blir livrädd för att återigen åka i golvet... Hur i hela friden ska man göra?

Nu har vi fått vända handtaget till källardörren så att han inte kan öppna den. Vi funderade på om vi skulle sätta en grind på insidan av dörren men har inte bestämt oss än. Man ser liksom framför sig hur man ska gå ner i källaren och har tusen saker i huvudet, glömmer grinden och stupar över...