söndag 22 november 2009

Mogen tillfredställelse!

Nu har det hänt igen, detta eviga tjatande: Byxorna är för små! Tänk att jag aldrig lär mig, så tröttsamt! Nu finns det två alternativ:
1. Göra något åt det
2. Extraknäcka som julgris.

Det är helt sant att jag har byxor som jag inte kan ha, eller de sitter iaf på tok för oskönt! Jag tänker inte köpa ny garderob MEN kan tänka mig ett par nya jeans men inte i en större storlek. Vi snackar inte många kg, kanske 3, inget problem egentligen. Mitt problem, varje gång, är att inte gå upp de 3 pannorna igen, efter ett tag är de tillbaka. Händer ständigt eftersom jag är proffs på klara av att gå ner! :) Det måste vara nå fel på mig eftersom jag aldrig kommer till mogen tillfredställelse av godsaker. En viktväktarkonsulten använde just de orden, mogen tillfredställelse, sug på den.....

Jag tänker inte banta som i banta utan skärpa till mig och äta bättre och motionera, fast det blir ju lite samma sak men skit samma. Vill inte kalla det banta för jag vill inte leva som JAG tänker sig en bantande människa gör. Banta är tråkigt och deprimerande. Jag har tidigare gått ner 8 kg med viktväktarna och det var tråkigt! De sista 5 grav-kilona gick jag ner med hjälp av LCHF. Jag väger idag mindre än vad jag gjorde när jag blev guldmedlem i viktväktarna och det är jag stolt över! MEN jag har fött tre barn och kroppen har väl fått sig en känga genom åren och man har blivit äldre och slappare :) Låter så himla uppmuntrande va? Detta handlar egentligen om att äta och motionera och vara glad åt att man mår bättre som jag så klart gör när kolhydratintaget minskar. Jag är trött på alla jävla metoder å vill bara leva som vanligt...., men jag är så jävla kass på det! En utmaning alltså! Me like!

Ingen annan tycker att jag måste gå ner i vikt, men ingen annan vill betala mig en ny garderob heller...

Så för att detta ska fungera måste jag ha någon som kontrollerar mig, eller åtminstone följer mig. Så ni som besöker mig varje dag, får följa med på denna lilla resa som ska göra att även julmaten får plats i mina byxor. Imorgon börjar jag på vikten 0 (noll), sen får ni hålla koll på bloggen så att det blir ett minus framför siffran, ska hålla er underrättad (ångrar mig redan, ha ha)! Tänker väga mig alldeles för ofta oxå så varannan dag ska det bli en siffra i bloggen!

Jag är inte tjock men efter denna jul är jag nog på god väg :) Så julgris eller nöjd Ylvis?


Bjuder på en "nice as"-bild från vårt bröllop för snart tre år sedan, har 4 kg dit. Fast just vikten spelar ingen roll, jag kan gärna väga 100 kg bara jag känner mig tillfreds. Jag kan inte ha klänningen idag.......

Ny vecka, nya tag!

5 kommentarer:

Marica sa...

Jag är som du... det är ju inte vikten på vågen som gör det utan huvudsaken att man själv känner sig tillfreds och det gör inte jag heller.... men jag gör tyvärr inget åt det... jag är kass på att träna.. borde motionera men inte ens det gör jag ju... suck!
Jag håller på dig, ny vecka, nya tag! Kram!

Moster Marie sa...

Det är inte kul när byxorna är för små och det är inte heller kul att köpa nya i en större strl. Grannen firade 10 kilo igår, bra jobbat Martin.

Jenny H sa...

Jag ska följa dig här på bloggen och ge mitt stöd, ibland i det tysta och ibland genom någon "peppande" kommentar!

Förstår ditt dilemma. Jag är BÄST på att komma på ursäkter till att INTE motionera! Den enda motion jag utför är hojandet till och från jobbet (vi snackar en 10 min tur o retur...) och promenader med Sofia (hon får verkligen böna o be för att få med mig...)numer blir det nästan bara på helgerna..

Men du, jag ska hålla tummarna för dig! Det gör så mkt med bara några kilon för att man ska känna sig bättre till mods! Jag är själv en riktig "jojo-bantare" som periodvis håller igen och periodvis vräker i mig av ALLT. Som tur är har jag inte jättelätt för att gå upp i vikt men man känner ju själv när byxorna smiter åt runt låren och tröjan avslöjar en liten mage som fått lite för mycket av det goda...

Så kämpa på nu Ylva mot DIN idealvikt! Om den så är ett eller fem kilo bort, bara du känner dig tillfreds!

<3 Brutt-lycka <3

Skolgatan sa...

Jag har ju inte känt dig länge men vet att du fixar det,vet ingen som är så motiverad som du när du väl bestämt dig,heja Ylva!

Kram

ylvisen sa...

Ni är så söta :)

Tack Jenny för din låååånga kommentar! Tack ni andra med!

PÖSS!