Varje morgon när vi ska gå till bilen springer Jack och Felix ALLTID åt fel håll. Det bästa är att ta en i taget, bära ut till bilen och spänna fast och sen hämta den andra. Det är inte alltid man jag gör så utan hoppas liksom att det ska gå dit jag vill någon gång.... Det verkar inte hända. Både Jack och Felix är lätt rymningsbenägna.
.
Imorse sprang de, i vanlig ordning ner för gatan, och in på någon av grannarnas tomter. Idag valde de grannarna bredvid oss. Kerstin brukar ha koll när de sticker och var snabb att öppna dörren. Hade de fått hade de gått in och tittat. Kerstin och jag enades om att det får de göra i sommar :)
Tur vi har bra grannar åt alla håll!
.
Nu: Jobb!
2 kommentarer:
Känner igen det där ... varför gå dit man ska?
Jag tycker inte att det verkar vara några problem att anpassa teckenspråket till TAKK. Men jag har fått till mig att det bara gäller barn med hörselskador. Det handlar naturligtvis om pengar eftersom det är en myndighet som går in och betalar. Men jag ska inte ge mig!
Det är trevligt att åka på teckenläger - men dyrt. Och i år passade ingen av veckorna oss. Jag tycker att vi behöver en rejäl dos tecken en gång per år för att inte slappa till oss ;-)
Ann-Charlotte
Jo, vi har fina barn! :-)
Skicka en kommentar