Om jag inte haft Felix

Idag funderade jag över hur mitt liv sett ut om jag inte hade haft Felix, eller kanske snare om han inte hade haft Downs syndrom. Jag har alltid tänkt mig att jag ska ha fler barn än ett men kan inte riktigt sätta mig in i situationen att inte Felix skulle vara som han är idag, det är svårt! Antagligen hade livet rullat på precis som nu men jag hade nog varit omedveten om vad livet faktiskt kan bjuda på.

Jag skulle aldrig kunnat tro att livet skulle kunna bli så värdefullt med ett steg utanför ramarna om man säger så. Något som för många skulle betyda en katastrof har för mig inneburet så mycket kärlek och lycka att det är svårt att förklara. Det är så synd att alla andra inte kan förstå hur man känner, det där som blir lite speciellt i vårt fall. Tänk att kärleken till ens barn kan få en att gråta, tänk att just jag har fått tre fina killar varav en utrustad med en extra charmkromosom! Många letar febrilt efter att upptäcka och ta bort de barn som för mig blivit en av de bästa händelserna i mitt liv....

Med Felix funktionshinder har följt en hel del saker som jag aldrig skulle ha kommit i kontakt med annars. Tex vänner för livet, ofta människor som jag absolut aldrig skulle ha pratat med annars, antagligen inte ens tittat åt, betyder nu oerhört mycket!

Jag själv har utvecklats och fått andra värderingar, mognat på något vis. Jag har alltid varit barnslig och lite halvt småtokig och det är jag fortfarande, men något har nog hänt, om jag får säga det själv. Min chef sa det idag oxå på mitt lönesamtal, att jag mognat, tackar Felix för det och hoppas på att det blir bra med klirr i kassan. ;)

Jag har tyvärr varit en stor användare av en del nedlåtande ord och det skäms jag oerhört mycket över idag. Varför sa ingen åt mig? Tänk om någon gjort det för fem år sen, precis som jag idag oftast säger åt andra som använder ord som tex mongo eller cp. Jag blir irriterad, även om jag förstår att det bara är ordet som används, det betyder ju inte en viss person, men det är helt enkelt jävligt onödigt! Man ska tänka sig för, man vet aldrig vad folk runt omkring sig har i bagaget. Det finns massor med andra bra svordomar. Min omgivning har alltså fått sig en spark i arslet hur man beteer sig, hur man pratar, åsikter om andra människor. Jag är inte alls prickfri, har fortfarande många fördomar, dömmer garanterat andra människor för snabbt, men liiiiiiiiiite bättre har jag allt blivit. Tänk om alla människor kunde bli liiiiite bättre.

Jag önskar inte att Felix "blev av" med sitt funktionshinder vilket säkert många tror. Jag önskar bara så innerligt att hans omgivning accepterar honom för den han är. Skrattar med honom och inte åt honom. Ser vilken fantastisk liten kille han är. Det är inte han som är problemet, det är vi.

Nu gråter jag oxå....

*älskar älskar älskar älskar älskar älskar älskar älskar älskar älskar*