Tack och lov så var det bara en dröm.... Jag satt någonstans, tror det var på ett dagis-dropin och pappan bredvid mig sa dom orden rakt upp i ansiktet på mig. En sån var Felix, ett barn med downs syndrom och en sån ville han inte ha!
.
Hade glömt bort att jag drömt detta men när vi satt vid frukostbordet imorse jag och Felix dök den plötsligt upp, som en smäll på käften! Inte konstigt att jag vaknade med huvudvärk.... Felix satt och klappade på min arm, log sitt största leende, böjde sig fram och ville ha en puss, en till, en till, en till, en på tröjan oxå! Det kom återigen över mig hur glad jag är att jag har honom. Det händer ofta flera gånger om dagen att jag tänker så. Så innerligt tacksam...
Ps. Är givetvis tacksam för alla mina barn! :)
.
Felix mår bättre idag. Igår hade han feber och sov mellan 16.00-19.00 och 20.30-7.00. Jag börjar jobba kl 12.00 då Micke kommer hem. Måste sen åka och fixa någon present till Jack som fyller 2 år imorgon, herre gud, redan 2 år, hur gick det till...
6 kommentarer:
usch...vilken MARDRÖM.
Ja, jag känner som du. Jag tänker nog oxå daligen vilken tur vi har haft att få Max. Man känner sig lyckligt lottad.
/ Anna
Fy vilken otäck dröm. Men fyller han redan 2 år,stor kille nu:-).
Fy vilken mardröm! Undrar vad man skulle göra om någon sa så där på riktigt? Kanske ge dom en stor smäll på käften!
M.
Ja du va ska man säga glad att inte vara gift med en sån som han.ens barn är det bästa skulle jag hört skulle han få en smäll på käften
Det allra bästa man har är sina barn och skulle ngn säga nåt sånt skulle man bli gaaaalen... Skönt att det var en dröm, men hoppas den inte kommer tillbaka.. Usch!!
Ja fy sjutton, tänk om man får höra det på riktigt någon gång, då hamnar man väl i finkan sen...
Skicka en kommentar