Faror faror faror...

Det är faktiskt liiiiite jobbigt att hela tiden vara på sin vakt, hela tiden tänka ett steg längre än Felix och tänka på VAD som kan hända. Vi är dock ganska bra på att släppa honom och hålla tummarna.... Han är ju som bekant lite farlig, orädd och oförsiktig! Skulle jag/vi vaka på honom som hökar hela tiden skulle vi förmodligen bli knäppa i kolan så det är en balansgång!

Det finns några saker som Felix inte gillar, han är rädd för hundar och katter som kommer för nära och människor han inte känner igen (visserligen bra tycker jag).


Ikväll när vi var ute gick han in till en granne som har en trappa liksom ner till källaren utifrån. Han brukar gå dit och sen sitter han längst ner och väntar tills någon hittar honom. Idag hittade jag dock honom klättrande på insidan (!!) av staketet som går runt kanterna på hålet där trappen går ner! Skitglad och ingen tanke på att det var två meter stup bakom honom med betong som underlag... Som tur var hade ett par granntjejer bättre koll på honom än jag och även denna gång gick det bra!

- Posted using BlogPress from my iPhone