söndag 21 december 2008

Språkträning/julstäda

Vilket ska man välja? Ska jag ha ett skinande hem på julafton eller ska jag lägga energin på Felix? Tyvärr så lutar det åt att städa. Inte för att mitt hem kommer skina på julafton men jag vill gärna ha det städat. Fast jag vill ju gärna träna med Felix oxå, att han utvecklas är ju viktigare än att listerna är torkade här hemma. Svår balansgång där valet egentligen borde vara ganska enkelt. Städa är tråkigt! Se Felix utvecklas är roligt!

Det är inte så lätt att hitta tid när man är själv hemma med tre barn (1, snart 3 och 6,5 år). När Jack sover är det ju lätt att sätta Felix och Jesper vid TV:n och passa på att röja undan, samtidigt är det ju ett perfekt tillfälle att sätta sig med Felix. Och visst gör jag det men inte som jag önskar, hemmet måste ju oxå skötas eller ska man ställa spadar innanför dörren som folk kan använd för att ta sig in hos oss? Bra idé!

Jag får bra hjälp att stöka ner här hemma!


Ibland när man har dåligt samvete för att man inte tränar tillräckligt med Felix brukar jag säga: Man måste leva oxå! Är städa att leva? Nja, inte riktigt kanske.


Felix älskar glass. Det blir riktigt kladdigt överallt, men vad gör det när han kan teckna "mera glass" så fint.

Efter frukost har jag bestämt att vi ska ta fram någon sångpåse och leka "samling". Tänkte vi skulle hinna ut en stund innan lunch oxå men vi får se. Jag hatar att gå ut själv med barnen, tyvärr. Skulle behöva åka till systemet, fixa en julklapp som jag totalt glömt bort och greja lite här hemma oxå, men vi får väl se.... Bilen ska besiktigas idag oxå men det ska min snälla pappa hjälpa oss med. Tack pappa!

2 kommentarer:

Marika sa...

Känner igen ditt dilemma! Det är mitt ständiga dåliga samvete, träningen som aldrig blir av! Jag tycker att du är super duktig med sångpåsar och allt möjligt, själv är jag en riktig latmask, tv:n är Williams bästa vän (Nalle Puh, händige Manny och alla dom andra på playhouse disney!)så därför blir det mycket tv tittande för honom medan mamma gör annat!

ylvisen sa...

Skönt att man inte är ensam, jag fattar precis! KRAM