Idag vill jag iaf skänka en extra tanke till William 3 år med Downs syndrom som var bjuden på sitt första barnkalas men tyvärr blev sjuk.... Kalasinbjudningar växer i regel inte på träd till barn som är annorlunda, eller jag väljer att kalla det speciella istället! Jag tror att problemet där ligger mer hos föräldrarna än vad det ligger hos barnet som fyller år "inte kan vi väl bjuda Felix, hur gör man med honom liksom?). Om Felix blir bjuden på ett riktigt barnkalas någon gång kommer jag förmodligen känna likadant som Williams mamma, värme i hjärtat och lycka!
Eftersom många idag inte ens tror att ett barn med ds inte kan gå på vanlig förskola, vi föräldrar kan inte jobba och de kommer aldrig lära sig prata, då kanske det är för mycket att begära att folk ska förstå att de faktiskt kan gå på ett barnkalas...
4 kommentarer:
Tack vad gullig du är! sitter här med en tår i ögat nu, snyft... blev liksom ännu sorgligare nu att han missade sitt kalas! Inte för att jag tror att han saknar det så mycket som jag! Knasigt allt är när man har ett speciellt barn!
Kram Marika och William...
Hej syrran, nu har jag läst hela januari i ett helt svep, usch det är riktigt dåligt av mig att inte vara mer uppdaterad känner jag. Sorry för det.
Lika bedårande som alltid är Felix kan bara säga att han har en speciel glimt i ögat han kommer krossa många tjejers hjärtan de är jag säker på
Visst är det hjärtskärande för en mor när tankarna på framtiden kommer. Tänker ibland på samma sak. Tror att du genom bloggen bevisar för många att dom har fel. Bevisar att ni inte är sååå annorlunda som dom tror. Men det klart att det kommer bli kämpigt när dom vill ha en bästis. Vissa saker KAN man ju omöjligt styra över. Det är bara att hoppas och inställa sig på att det mesta kommer ordna sig!
Idag hade vi iaf kalas och huset fullt i ungar som alla verkade gilla att roa Tekla.
Skicka en kommentar