Tänk, riktiga barn!

En gammal vän (handbollskompis, klasskompis) till mig och hennes man ska snart blir föräldrar, eller egentligen så dom redan föräldrar, fast på avstånd! De ska adoptera och har väntat alldeles för länge på sina tjejer men snart verkar det som om det är dax! De är ett syskonpar födda -04 och -05. Jag är så glad för deras skull och följer deras resa på avstånd med både skratt och tårar!

Jag frågade om de får någon hjälp med kommunikationen när de kommer men det får man inte. Konstigt va! Jag nämnde stödtecken eftersom jag tror att det skulle underlätta för tjejerna när det ska lära sig svenska. Tex måste det ju vara lättare att teckna smörgås än att säga ordet smörgås och det underlättar ju att koppla ihop ordet med ett tecken till en början. Jag erbjöd mig att visa hur det fungerar och vilken erfarenhet vi har av det.

Våra situationer går inte riktigt att jämföra men vissa likheter finns det faktiskt. De har liksom vi fått en massa kommentarer och mötits av en stor okunskap, vilket inte är något konstigt kanske men det är ju liksom vissa saker som ständigt återkommer och i längden blir det jobbigt! Tex har dom fått höra att "när man får riktiga barn" (alltså inte adopterade utan biologiska barn), lustigt va? Tänk, riktiga barn! Undrar just vad deras barn är, låtsasbarn? Människor lägger huvudena på sne och tycker synd om dom och menar att "nu när ni snart får era tjejer så lossnar det nog och ni får riktiga barn!". Riktiga barn, herre gud....

De nappade iaf på mitt erbjudande och häromkvällen var jag hos dom och pratade om "tecken till tal" och visade hur det fungerade. De var jätteduktiga och det blev mycket skratt! Jag fick se kort på tjejerna, jag förstår att dom längtar, dom var så fina. Jag fattar inte vad det är som tar sån lång tid!! Barnen behöver sin mamma och pappa och det nu! Antar att det är någon fet gubbe som sitter på pappershögen och snart ska ta tag i det, ska bara fika först...!

Jag står till förfogande om de vill ha mer hjälp! Jag tror på att teckna, tror att det hjälper att lära sig språket! Ska låna ut lite material så de kan träna på kvällarna. Fatta va mysigt de ska ha när de ligger där på lördagkvällarna och kikar på Ika! :) Eller Sånghatten när Sanna ligger med benen i vädret och sjunger: Ullerullerull!

Undrar just om Felix är ett riktigt barn, kan man vara riktig när man har ett kromosomfel? Är man ett riktigt barn om man är utvecklingsstörd? Klart man är! Tänk om alla männsikor tyckte så, vilken bra värld vi skulle ha då!