Idag skickar jag ett stort grattis till en vän som är gravid! Tänk va roligt med en liten sladdis! Blev otroligt glad när hon berättade att de inte skulle göra några prov mycket beroende på vetskapen om vårt normala liv med Felix. Just meningen med bloggen är just den att kunna bevisa och berätta om vårt liv som många tror är så annorlunda. Puss till en av mina trognaste läsare! Vem det är kan ni fundera på! Jag säger som Felix i filmen, jag vet ju! :)
Jag funderar ibland på hur folk ska kunna tycka att Felix är ok när de aldrig själva skulle kunna acceptera att föda sitt eget barn just för att barnet har downs syndrom? Men det är väl som överskriften säger i många fall...tyvärr. Men jag vet oxå att många i vår närhet helt har ändrat uppfattning kring att ha ett barn som Felix och det är jag otroligt glad över! Hoppas oxå att alla göra sitt bästa med att sprida den vetskapen så att alla dumma fördomar försvinner, jag har ju själv varit fullproppad med osanningar och trott att min uppfattning, läs okunskap, varit sann. Tänk vad man lär sig! Det är väl tur det?
4 kommentarer:
Skulle alldrig välja att inte föda mitt barn bara för att den skulle födas med ds folk som alldrig träffat folk med ds vet inte hur mycket kärlek och värme dom utstrålar,jag kan må dåligt en dag och om man träffar William då så blir man på bra humör,din felix verkar vara lika underbar som våran eller förlåt Marikas Willaim hehe hon vill inte dela med sej.Ha en underbar dag/stina
Va snål hon är den där Marika :) Tack för fina ord! kram
Känner igen mig i dina ord även om min tjej bara är tio månader. Jag tror att för varje barn som föds med ds så berikas mångas liv. Nära, kära och anhöriga "tvingas" precis som vi föräldrar att konfronteras med okunskapen, det främmande och skrämmande, osanningar och alla fördomar som finns kring downs syndrom. Visst, de "slipper", men ändå inte. De kan inte längre smygtitta eller glo. De är en del av vårt liv och jag får en känsla av att de flesta tycker att det är ganska skönt att ha blivit konfronterade. De får en kunskap om ds de förmodligen annars inte skulle ha berikats med. Och ju längre tiden går så märker jag att de ser barnet mer än syndromet. Och det är ju det viktigaste!
Kram
Tack Ylva!! Nu var det för längesen jag läst din blogg, men nu är jag ikapp =) Har mått blä, så jag har ju inte ens haft lust att sitta vid datorn...hmmm
Skicka en kommentar