Slutbadat...

Lagom till att jag gjort klart Felix bok om habiliteringbadet får man beskedet om att den verksamheten inte ska vara kvar. Alltså badet kommer finns men vår badtid kommer användas av andra som behöver det bättre. Jag säger ingenting om det, klart att det är bra om det finns andra som behöver badet bättre får den möjligheten!

Badet var min riktiga första kontakt med andra ds-familjer så där på allmän plats (även om det var på hab....). Tidigare hade jag träffat Carina men i hemmiljö(http://www.carina-dengrapippin.blogspot.com/). Jag hade sett fram emot badet men fick vänta och vänta innan jag fick gå dit eftersom de rekommenderade att Felix skulle väga 4 kg innan vi fick vara med. När han föddes vägde han 2632 gram om jag inte minns fel och var nog ca fyra månader innan jag kom iväg till badet, en hel evighet för mig som alltid varit så ivrig och velat lega steget före.

Eftersom Felix har en lillebror som är 1,4 år och jag nyligen varit mammaledig igen så har Felix kunnat fortsätta på badet liksom hela tiden. Han har alltså badat nästan varje fredag (förutom på loven) från att han var fyra månader, alltså i tre år.

Till hösten ska Jack börja på förskolan och jag och Micke börjar jobba. Vi hade ändå tänkt att låta Felix vara med och bada ibland, kanske en gång i månaden men nu blir det inte så. Undrar om han kommer sakna det? Jag kommer göra det iaf. Den gulliga specialpedagogen som Felix gillar så, alla föräldrar man tjatar med efteråt, ja ok, ni är gulliga ni med! Hela grejen har varit en sån bra idé men nu är den indragen för oss, tyvärr! Det har varit en naturlig mötesplats för familjer med barn med downs syndrom, speciellt nyblivna föräldrar, en chans att komma i kontakt med andra i samma sitution.

Konstigt att allt man ändrar på mycket som är bra och fungerar men allt som inte fungerar gör man sällan någonting åt.....