Jag ropade på Micke och vi sprang åt varsit håll. Han hade tidigare försökt rymma och vi hade då lagt märke till att det fanns en pool (liten barnpool på kanske 40 cm) på en av granntomterna, jag kikade där först men där var han inte. Det är ca 100 m till en stor väg och 1,5 km till havet.
På gården bakom stugan höll de på att bygga något och där fanns maskiner osv så jag sprang dit först, in på tomten varpå kvinnan kom ut, hon undrade nog vad jag ville. Jag förklarade att en 4-åring var borta och att han är aningen rymningsbenägen och inte drar sig för att klättra upp på ett tak, krypa in i hål eller gå in i förråd eller andra öppna dörrar. Jag nämnde att han hade Downs syndrom. Oj då, sa hon. Jag sprang vidare ner på vägen, letade igenom trädgårdar och skogsdungen på andra sidan. Micke letade åt andra hållet. När jag var längst bort på vägen dyker Felix helt plötsligt upp vid stugan. Jag sprang dit och när han såg mig stack han direkt in på den tomten där jag tidigare pratat med kvinnan. Alla dörrar var nu stängda, både in i huset och förrådet. Jag blev lite fundersam och tackade dom i tysthet för hjälpen...
Jag tänkte lite på situationen och undrade hur jag själv hade gjort om det kom en mamma och berättade att ett barn var borta. Jag tror inte att jag hade gått in och stängt alla dörrar iaf. Tänk sen om det hänt något på granngården och jag inte hjälpt till att leta...
En kvinna längre bort på gatan däremot sa lite tröstande: Det är ingen fara, här brukar inget hända :)
2 kommentarer:
Så fin han e din kille! Och de andra barnen oxå såklart! Hälsningar en mamma me en liten dskille
http://myperfectbabyjulian.blogspot.com/
Usch, man blir nervös bara av att läsa om Felix rymningar.. Kan bara ana hur jobbiga minutrar det måste vara innan han är funnen..
Gott med lyckliga slut!l
Kram!
Skicka en kommentar