Syskon eller inte?

Nej nej, inga fler ungar här om nu någon trodde det! :o)

När Felix föddes fick vi ganska tidigt höra att ett syskon skulle vara bra för utvecklingen av Felix, han skulle få lite extra draghjälp av ett syskon. Det var väl inte det första man tänkte på när man låg där på BB för tre år sedan men med tiden växte beslutet fram och det har visat sig vara perfekt för Felix med både en storebror och en lillebror. Tanken på framtiden då varken jag eller Micke finns med i bilden spelade oxå in i beslutet. Vi ville att Jesper skulle ha någon att dela tankar och omsorg med ang Felix. Man vet ju iof aldrig vad livet bjuder på men man kan ju duka så gott man kan. Att se barnen tillsammans värmer bra i hjärtat.

Många frågar oss om vi hade tänkt att skaffe tre barn från början och det hade vi inte gjort. Med facit i hand är det ju helt fantastikst att ha tre barn, tre helt olika individer som bjuder på den ena överraskningen efter den andra. På både gott och ont. Alla dagar är inte barnen fantastiska utan riktiga monster.

Ni ser ju själva vilken syskonkärlek! Kanske inte så konstigt att streptokockerna sprids...


Jesper kramar om lillebror Jack.


Jag vill oxå visa en bild som var med i vlt för några veckor sedan på ett syskonpar där storasystern har downs syndrom. Jag tycker att bilden är så otroligt charmig och lillasyster beskriver så fint deras relation i texten. Tyvärr hittar jag inte länken med artikeln på nätet. I Västerås finns en dansförening som heter Dans syndrom, lite charmigt va?

I Norge föds 17 barn med downs syndrom per 10 000 födda. I Sverige är den siffran 12 och i Danmark 5-7. Vi har inte gjort några tester på någon av våra barn. Alla mina barn är välkomna som dom är, tänk om alla barn fick vara det!